WestCoast Racing tänker försvara sin EM-titel i standardbilsracing. Redan på söndag lämnar trailern Halmstad för att nå Estoril i Portugal samtidigt som Robin ansluter med flyg.
Förra året kördes European Touring Car Cup på Vallelunga utanför Rom i Italien. I år går tävlingen på Estoril-banan i Portugal den 22 oktober, och WestCoast Racing drar återigen söderut för att mäta sig med eliten i Europas övriga nationella racingserier!
– Ambitionen är att försvara titeln och vi anser att vi har goda chanser att göra det, säger Dick.

Den BMW 320i som står i trailern de 300 milen ner till Estoril är nylackad i svart med röda inslag, och så den svenska flaggan på taket.
– Jag är patriot, så det är klart vi ska visa åskådarna på läktarna var vi kommer ifrån, fortsätter Dick.
Han har varit på banan tidigare och tävlat med sportvagn. Däremot blir Estoril en ny erfarenhet för Robin.
– Jag kände efter Mantorp att jag inte var färdig med säsongen. Därför är jag glad över möjligheten att få mer körträning och att få möta internationell konkurrens, säger Robin.
– Vi tror att Estoril passar oss väl, och jag har förberett mig genom att titta på videoupptagningar.

Bland de anmälda finns VM-föraren Alessandro Zanardi, Italien, och brittiske vinnaren Jason Plato. Där finns också Robins gamle vän Ryan Sharp, England.
– Vi tävlade mycket mot varandra för några år sedan i Formel Renault, och jag slog nog honom de flesta gångerna, säger Robin.
Säsongens båda avslutande EM-race körs söndagen den 22 oktober. Den förare som lyckas bäst sammanlagt vinner.
– Vi åker ner för att göra ett bra jobb. När våra samarbetspartners tror på oss och stöttar oss, kan vi inte annat än ge järnet, avslutar Dick.
Förutom WestCoast Racing deltar ytterligare minst tre STCC-förare: Calle Rosenblad, Tomas Engström och Mattias Andersson. Startlistan offentliggörs idag.

En andraplats i Valencia. När STCC nu är slut för säsongen fortsätter Duncan sin framfart i WTCC – och nu i helgen gick det riktigt, riktigt bra för honom. I första racet var han sjua, och så blev han tvåa i det andra. Efter att ha varit i ledningen.
– Han valde att inte ta några risker eftersom han inte har någon chans i mästerskapet totalt. Det är alltid en risk att sätta hårt mot hårt, det kan lätt sluta med att båda hamnar utanför banan, säger Dick.
WestCoast Racings holländare kom in sent i WTCC, som ersättare i det spanska BMW-teamet.
– Därför är det ju extra kul när han hamnar på pallen i en hemmatävling, fortsätter Dick.

Under det första racet var det en hel del plåtskrammel, vilket bland annat ledande Andy Priaulx fick känna av. Racet var så tufft och innehöll så många incidenter att domarna hade ett styft jobb med att reda ut vilka som skulle bestraffas. Först sent på kvällen presenterades en VM-ställning.
Dundan var där sjua, 14,414 efter vinnaren Augusto Farfus jr i en Alfa Romeo.
– Att Duncan är med och fightas i toppen med världens bästa touringcarförare är givetvis ett stort styrkebesked för STCC som mästerskap. Det är dessutom extra kul när jag själv kunnat jämföra mig med Duncan under hela säsongen, skriver Robin på www.robinrudholm.com.

I det andra var Duncan i ledning, men lämnade en liten lucka som Jörg Müller genast utnyttjade.
– En andraplats i det här gänget är mycket bra. Det har han all anledning att vara nöjd med, säger Dick.
Efter de 13 varven på banan i Valencia var Duncan 0,861 efter Jörg Müller i mål. Nästa deltävling är finalen som körs i Macau den 17-18 september. Inför finalen ligger Duncan på en 18:e plats i förarmästerskapet.
– Det vore förstås kul att vara där, men vi grejar inte det utan blir kvar här hemma, säger Dick.

– Det känns fortfarande avslaget, även om racingbakfyllan har lagt sig.
Mardrömmen då muttern skar i söndags är fortfarande en bitter verklighet. Viss kompensation ger Duncans däckbyte, som var det näst snabbaste av alla i söndags.
– Vi får heller inte glömma att vi faktiskt står på pallen i år också. Om än inte högst upp, konstaterar Dick.
Så sant, så sant. Ändå var det så nära att Robin avancerat ordentligt upp i mästerskapstabellen, och att han tog sin och teamets första seger för året. Nu halkade han ner ett snäpp istället och slutade på sjunde plats. Trots att solen sken över Mantorp Park och den glans som kung Carl XVI Gustaf spred över STCC-finalen.

Efter en dags ledighet har det varit full fart i verkstan idag igen. Bilarna ska göras i ordning och säljas.
– Och vi blickar förstås framåt direkt. Det har varit ett par tunga dagar, men nu lägger vi det bakom oss. Ett tufft jobb väntar med att få till en ordentlig revansch i STCC 2007. Det är i alla fall målet, säger Dick.

Kanske också att det blir en tur till Portugal och ETCC. Men ännu är inte alla pusselbitar på plats så ta ingenting för givet. Räkna däremot att vi återkommer i ämnet!

– Det märks direkt om det är ett bra eller dåligt stopp, säger Robin.
– Men man får aldrig ge upp för det, även om jag kände mig uppgiven just då.
Enda plumpen i Robins protokoll för året är på Anderstorp då han åkte av. I övrigt har han varit strålande. Idag var han som sämst trea i warm upen, och trea efter starten i racet. Men han var snart på andra plats och jakten på ledande Richard tog vid. Sedan var han om flera gånger, även om det i ärlighetens namn ska sägas att Rickard var den som ledde mest. Och trots att effektminskningen efter att grenröret gått av, tappade han nästan ingenting på Richard. Och det var Robin som satte snabbaste varv.
– Vi var överlägsna, och det är klart man undrar om vi jagat guld idag istället om vi vunnit premiären, säger Robin.
– En säsong som började shit. Och slutade – shit, konstaterar Dick.

Finalen blev en mardröm. Robin var korta stunder i ledningen, men vad spelade det för roll när grenröret gick av och en mutter skar så att däckbytet tog på tok för lång tid. Istället för seger fick Robin åter igen finna sig i att sluta ett race besviken. Han körde strålande, men omständigheterna straffade honom ändå med en sjunde plats.
– Ja vad ska jag säga. Just nu känns det alldeles åt helvete…

Dick är som alla andra – tystlåten. För återigen gör Robin ett kanonrace, han hängde till och med riktigt bra med Richard trots att den gulsvarta BMW:n morrade rysligt dovt sedan någonting hänt med grenröret.
Innan det brölet startade han RObin underbara figheter med Richard. Flera gånger byttes de åt i ledningen – helt schysst – och Robin fick i alla fall känna på att ligga i ledning några korta stunder.
Sen startade brölet och han borde ha rasat genom fältet på grund av förlorad effekt. Men inte, Robin bet sig kvar och vi var alla strålande lyckliga.

Den här säsongen har dock inte varit någon lyckosam sådan. Så när Robin beordras in för att byta däck efter 23 varv är det klart att det krånglar. Ena muttern till vänster framhjul sitter fast, ohjälpligt fast. Daniel sliter som ett djur, och det är klart den lossnar. Men alldeles för sent.
– Helvete, och en massa liknande uttryck är det enda som hörs – från Robins pappa.

I mål är Robin sjua istället för på pallplats. Igen!
– Det kunde vart bättre, säger Robin.
– Det kan man lugnt säga, säger Dick.

Duncan startade från fjortonde ruta och körde upp sig fyra placeringar. Ingen tröst en sådan här dag när mängder med åskådare fyllde läktarna, kungen var prisutdelare och vi hade över 400 gäster.
– Men det är så det är med racing. Ibland vinner man, ibland inte. Idag såg det ut som vi skulle göra det, men återigen får vi uppleva att det svänger fort i den här branschen, säger Dick.

Resultat Grande Finale:
1. Richard Göransson
2. Calle Rosenblad
3. Tomas Engström
4. Thed Björk
5. Fredrik Ekblom
6. Robert Dahlgren
7. Robin Rudholm
8. David Björk
9. Alexander Storckenfeldt
10. Duncan Huisman
11. Mattias Andersson
12. Jan Nilsson
13. Nicklas Karlsson
14. Hans Simonsson
15. Joakim Frid