Som tävlingsförare i WTCC och STCC reser Duncan väldigt mycket, och det är sällan han har några kompisar hemifrån på läktarna.
Ett undantag var Anderstorp, då hans gamle vän Slavec van der Marel följde med från Rotterdam.
– Vi har känt varandra länge, från tidiga skolår. När sedan Duncan bodde iTyskland sågs vi inte så mycket, men nu brukar vi träffas desto oftare, säger Slavec.
– Vi har många gamla roliga minnen ihop, och förhoppningsvis får vi fler även i framtiden.
Besöket på Anderstorp var hans första någonsin i Sverige – och det lär han inte glömma i första taget!

Slavec är precis som Duncan när det gäller bilar, han gillar de! Samma sak med racing, han gillar det också. Skillnaden är att Slavec inte har någon licens, utan följer racen antingen från publikplats eller via TV/internet.
– Söndagens race var ett av de bästra race jag någonsin sett. Definitivt DET BÄSTA jag var varit på, säger Slavec.
Han fanns på plats bland de övriga i teamet under racet. Kände besvikelsen svida efter kvalet, och kände pulsen stiga vartefter Duncan gjorde sina omkörningar och tog sig från 17:e plats till att bli tvåa!
– Jag fick liksom feber, om du förstår vad jag menar, säger han numera lugnt och sansat.
Då studsade den närmare två meter långa holländaren (med rysk mamma) runt i depån och kramade alla som kom i hans väg.
– Ett veckoslut jag aldrig kommer att glömma! Och något jag gärna skulle vilja uppleva igen…

Han är heller inte sen att berömma alla: teamets hospitality och effektivitet, maten, lukten av bensin och bromsar.
– Det var en härlig racehelg igen ihop med Duncan. Mästerskapet är öppet och både Duncan och Robin är kompletta förare som både kan tänka och köra, så Dick har ett mästarteam, säger Slavec.
– Kanske att Dick ska passa på att sluta avtal med Duncan för nästa år också, så de kan försvara titlarna.
– Det är kanske vågat att säga så, men jag kan väl få drömma…