12 100 åskådare fanns på åskådarplats när Duncan gjorde sin fenomenala uppkörning. Hur många som bänkar sig om en stund framför TV återstår att se. Förhoppningsvis många!
– Dick har lovat göra en kopia åt mig så jag får se racet senare, säger Duncan.
Han har återvänt hem till Rotterdam, vilat lite efter resan och hunnit med en joggingrunda.
– Jag mår perfekt! Har nog aldrig gått så lätt att jogga som det gjorde idag.
– Fast det var synd att det inte var fler åskådare när det nu blev ett så kanonbra race, säger Duncan.

Han är van vid både mer, men också mindre publik, vid WTCC.
– Om jag minns rätt var det runt 10 000 i Puebla. Och ibland är det mer än det dubbla, det är olika på olika banor. Däremot har teamen alltid väldigt mycket gäster.

Själv firade han uppkörningen tillsammans med en god vän som för första gången besökte Sverige. Efter racet for de till Göteborg där de åt middag och tog en drink. Sedan väntade hemfärden till Holland.
Under alla sina år som racingförare har Duncan upplevt många lopp. Både de som gått bra, och de han helt glömt.
– Det igår var definitivt ett av de bättre. Det är få som varit så där bra, och nog inte något under så våta förhållanden, säger Duncan.
– Ja, jag gillar när det är vått. Jag trivs då.
Han sticker heller inte under stol med att han kör bättre om trycket ökar.
– Och ibland vinner man, ibland inte…

Om inte Richard Göransson tryckt honom utanför banan hade han kanske vunnit igår.
– Men när jag kom ut i gräset tappade jag fart, och jag såg Robert Dahlgren komma. Så även om jag låg bakom Richard inför nästa kurva så beslutade jag mig för att inte riskera något. Hellre tvåa och viktiga poäng, än inga alls.

Duncan ligger nu trea i mästerskapet, bara nio poäng efter Richard.

– Och elva efter Thed, svarar han omedelbart.
– Poäng som vi ska försöka ta ifatt under de tre race som återstår. Det kommer att bli tufft, men vi ska försöka. Och om vi får till lika perfekta pitstop som på Anderstorp, dåhar vi en god chans, säger Duncan hemifrån Rotterdam.